Saker som blippar på min radar
Guest Contributors
Blog Authors
På Crisp har vi skapat ett Google Spreadsheet där varje rad är en teknik eller metod, såsom TDD, Java, JUnit eller Kanban. Sedan har vi en kolumn för varje konsult, där man efter egen bedömning kan skriva siffran 0-5, där 0 betyder att man är helt okunnig, medan
Man kan även färga sin ruta:
Med dessa siffror är det ganska lätt att räkna ut vad vi på Crisp tycker att vi kan bäst. Man kan även gissa vad vi tycker är hett och intressant. Vi bestämde oss för att göra ett tag cloud, där storleken på varje ord motsvarar ungefär hur bra vi kan något, och färgen, från ljust grönt till mörkt blått motsvarar ungefär hur hett ett område är.
Exempelvis är XML/XSD/XSLT skrivet med stora ljusa bokstäver, för vi har brottats med XML och dess kusiner under över 10 års tid, men vi gör helst annat. Samtidigt är git litet och mörkblått. Inte många Crispare har använt det, och ingen kan det bra, men vi inser att det är framtidsteknologi.
Vi har också tagit bort en hel del, helt enkelt för att det är helt ute, såsom Ada, eller för att vi i stort sett bara vet vad det är, men inga detaljer, såsom Jclouds.
Bilden ovan är bara en PNG, vi ska göra en ny i SVG format så fort vi kan, och små detaljer lär ändras, men this is it, detta är vad vi kan på Crisp.
FSCONS var nog den bästa konferens jag varit på. Inte för att jag egentligen pratade med så många, presentationerna var oftast för korta, och maten var inte så inspirerande. Inte heller egentligen på grund av all den coola teknik jag fick se. Det är när cool teknik förändrar världen som det blir RIKTIGT intressant! FSCONS är verkligen unik som konferens. Samtidigt som någon har en presentation med titeln "Gender, class and global flows" gör någon annan en presentation av GNU Parallel. Det låter som om det skulle krocka något vansinnigt, men det fungerar!
Jag är mest intresserad av ny teknik, speciellt federerade moln och liknande, och här är en lista över väldigt intressanta föredrag jag lyssnade på:
Här är föredrag jag gärna gått på, men inte kunde, eftersom det var tre eller fyra parallella tracks:
Om inget av dessa ämnen intresserar, ja då är man genuint inte intresserad av vad som sker när internet med full kraft kör rakt in i förra seklets samhällsbygge!
Här kan du läsa mer om den konferensen. Vi ses nästa år!
Ekonomen George Akerlof skrev 1970 en uppsats som beskrev informationsassymmetri i vad han kallade "Market For Lemons". Det exempel han använde var marknaden för begagnade bilar, där säljaren alltid vet mer om den bil som säljs än potentiella köpare. Säljaren vet oftast hur välskött den är, hur den körts, etc.
Köparen, däremot, har svårare att avgöra bilens kvaliteter. Visst, det finns ofta en servicehandbok han kan läsa, men hur är bilen körd? Buskörd av en yngling, eller av en försiktig 47-åring?
Detta skapar informationsassymmetri, vilket ger intressanta följder. Säljaren av en bra bil vill ha bra betalt, medan köparen sällan är villig att betala mer än för en bil som har genomsnittskvalitet. Detta gör att säljare av välskötta bilar missgynnas, vilket gör att de inte tycker det är lönt besväret. Kanske försöker de sälja bilen på annat sätt, exempelvis till en bekant som litar på kvaliteten. Detta betyder att de bästa bilarna sakta men säkert försvinner från den öppna marknaden, eftersom genomsnittspriset bara sjunker. Kvar blir bara dåliga bilar, och då har man fått en "Market For Lemons".
Denna terori om informationsassymetri gav Akerlof och två andra nobelpris i ekonomi 2001.
Men har detta någon som helst relevans för konsultmarknaden? Ja, jag menar det. I en säljsituation vet konsultsäljaren mycket mer än köparen om den konsult som är "till salu". Köparen vet ofta nästan ingenting, annat än vad som går att läsa utifrån den CV som presenteras. Med lite tur finns konsulten på plats under förhandlingarna, så att köparen kan ställa frågor. Ibland kan köparen också hitta lite information på nätet.
Men hur effektivt är detta?
Vi på Crisp tycker naturligtvis att vi är väldigt duktiga, och för att bevisa det så har vi sedan många år tillbaka bestämt oss för att göra vad vi kan för att upphäva informationsassymmetrin:
Nästa gång du söker en konsult till ett uppdrag, ta en funderare över varför du inte kan hitta någon information om dem på konsultföretagets webb. Vem tjänar på att informationen är assymetrisk? På Crisp delar vi med oss av vad vi kan, vad vi tror, tycker och brinner för. Vi vill vara så transparenta som möjligt! Vi tror att det är i vårt, och ditt, intresse.
På mitt nuvarande uppdrag fick vi nyligen stora problem efter vi släppt senaste releasen. Jag försökte hjälpa till, men prestandaproblem är inte min starka sida. Det blev lätt att jag ville säga "Det där kan jag faktiskt inte".
Men vaddå "faktiskt"? Som om jag kunde allt annat, förutom prestandaproblem?
För att ge exempel på total transparens tänkte jag faktiskt skriva ner saker jag är riktigt dålig på, så att folk vet vad de får om de anlitar mig som konsult. Here we go!
Säkert många saker jag glömt. Vågar ni lista ner era svagheter, eller är det bara jag som har svagheter?
I am currently, after going overland from Scala Days in Lausanne by hitching, train and boat across the English Channel, in London for the NoSQL Europe conference today and tomorrow. I will try to blog from every session. It might be a bit incoherent and inconsistent, but it’s all I can offer.
You can also follow my tweets more directly.
Superstition is a bad thing. At least that’s what I have always believed, regarding myself as totally devoid of the stuff. I mean, me, Mats Henricson, superstitious? No way!
But superstition grows out of ignorance, and that’s a valley I must admit I have walked in. And some time ago it struck me that I am indeed plagued by superstition as a developer. Let me elaborate.
Suppose you’re in a slow edit-compile-debug cycle, and suddenly your changes to file X aren’t deployed to Tomcat any more. After some brief investigation it turns out you can get your changes through to Tomcat by prepending your Maven command with "clean", i.e. a clean compile, instead of just incremental.
At this moment your are in dangerous territory, because if you never find the root cause to the problem you are quite likely to ALWAYS do clean builds, thus slowing you down forever!
Does this resemble a situation in your past? If so, then you are also superstitious!
I have added all sorts of shit procedures to my daily work. I do WAY to many clean builds. I restart my laptop twice a day because I can’t get it to dynamically go from wireless to wire, or from my second screen at work to my second screen at home, since they are of different size. My Ubuntu 9.10 distro have problems with that, and I just haven’t found the root cause to it.
Staving off superstition is simple in theory but hard in practice, since it requires you to go to the root of the cause of problems. I have suddenly gotten much more respect for stubborn people!
Four years ago I spent a few months assembling a rather wide-spread document which I named "State of the art in Server Side Java". It was at the time well researched enough to end up as an entry on The Server Side.
Soon thereafter I got sidetracked to follow Ajax for a few years. I even went as the only Swede to the first ever Ajax conference in San Francisco, and blogged a lot from there.
These days there are simply so much things going on in Server Side Java land to have a slight clue as to where that freight-train is heading. There’s Hadoop and all its cousins for distributed computing, Actors, Terracotta, a school of new whacky persistence paradigms, a handful of JVM-based languages that only Ola Bini has the energy to follow. Annotations have, as I predicted, totally changed the way we program, and just about every day I bump into a new annotation I’ve never seen before (yesterday it was @PathParam).
It would feel OK if this plethora of technologies were somewhat obscure, but in my current project we use a lot of stuff I don’t know well enough, such as Maven, Jersey, WebLogic, Spring transactions and JPA, just to mention a few.
And even though the Ajax anarchy has somewhat collapsed into a few leaders, such as jQuery, Dojo, DWR and GWT, the whole arena is just all over the place. I’ve stopped following Ajax these days, there is just too much going on.
So, what do I spend time on, if I don’t stay up-to-date with server side Java or Ajax? Well, I’m swamped by RSS and Twitter. I abuse technology news like a drug addict, and believed I was reasonably knowledgeable, until I read this blog post yesterday which listed 14 technologies to follow at JavaOne. I had heard of 3 of them, which made me start thinking.
What the heck is going on? Is this technology race accelerating, not just at the rate of the SW industry expanding, but at a pace where it is getting out of control? Have humans triggered the singularity themselves, without the need for a Super Intelligence? Well, perhaps not. The slice of knowledge any human can follow has been shrinking constantly for a long time. But I can’t help getting this idea that the explosion of open source software is giving us the shoulders of giants we can stand on to accelerate our knowledge. And more of it is coming from unexpected countries. Recently I bumped into Debasish Ghosh. Following this guy from India on Twitter is like riding a rollercoaster – new exciting stuff all the time.
So, should we panic? Should we give up? Will every future job search have a list of required skills from a potential list of skills so huge that nobody will ever have a full set? What if we go with maximum speed into polyglot programming, and fragment even further in all directions? Today I heard about two sites where they used Clojure on the server, with Rails as UI. Who the hell can fill that skill set?