En grupp utvecklare bestämde sig för att pröva Flex2 för sin produkt, men kom fram till att det inte var stabilt nog för annat än små applikationer. De har nu gått tillbaka till kombinationen JavaScript/Dojo/Prototype/DWR, och är nu produktiva igen.

Stephen Downes bloggade om varför han ansåg att den semantiska weeben var dömd att misslyckas. Han har en hel del bra poänger, framför allt att han inte trodde företag skulle vilja komma överens om samma vokabulärer (vilket de i och för sig inte ska behöva göra enligt W3Cs förslag). Hur som helst så hamnade detta på Slashdot, och den efterföljande diskussionen (på nivå 4) var väldigt intressant. Bland annat fick jag lära mig ett helt nytt ord, sematisk spam! Det är när spammare lägger upp material på nätet som är helt korrekt enligt RDF och OWL, men som länkar till spam och elände.

Hittade just Brendan Eichs blog, hjärnan bakom JavaScript. Jag lyssnade på ett keynote speech han höll för ett år sedan på konferensen The Ajax Experience, och hans berättelse om hur det gick till var rätt fascinerande. Jag fick intrycket att de hackade ihop allt på typ två veckor för att det skulle med en specifik release av Netscape!

Han jobbar just nu mest med JavaScript 2.0, men verkar involverad i mycket som pågår i och runt Firefox och webbstandards. Hans senaste blog, om den öppna webben, var mycket intressant. Han hävdar bestämt att Flash inte är bra för webben, så han torde inte heller vara alltför entusiastisk över Apollo.

Hur som helst så kläcker han ur sig tankvärdheter i en fart jag sällan sett. Några exempel:

Forking can be the right thing, or it can be a kind of mutually-assured-destruction option that keeps everyone acting in the interest of not forking.
...
I assert that there is something wrong with web-like "rich" formats that aren't hyperlink-able or indexable by search-engines.
...
If I were VP of Engineering in a 10,000 person company, I would want the security blanket of the C-like syntax and a static type system for a well-known, big-bell-curve language like AS3, C#, or Java.

Väldigt intressant artikel!

Hur ska man kunna göra queries på data i den semantiska webben, om datat inte alltid följer samma definition av datat? En artikel på XML.com försöker reda ut hur det kan fungera i en modell med många NULLs. Kan man göra queries ändå, när man istället för en relationsdatabas har en databas av tuples? Ibland blir det lite väl teoretiskt för mig, men intressant.

Genom åren har jag skrivit webb applikationer med Servlets, JSP och nu senast Tapestry, som jag länge sett som det bästa av dem alla, mest för att det är komponentbaserat och för att template filerna är plain vanilla HTML. Min senaste brottningsmatch med Tapestry var tyvärr inte helt angenäm. Ofta var det enkelt att använda, men ibland blev lösningarna oroväckande bakvända. Dokumentationen för Tapestry är inte heller helt tillfredsställande, och jag förstår fortfarande inte page rewinding!

Sedan Wicket kom för något drygt år sedan har jag varit mycket sugen på att prova det. För några veckor sedan såg jag ett Java jobb här i Stockholm där de sökte personer kunniga i Wicket!

Hur som helst så har Peter Thomas skrivit en lång utvärdering av Wicket gentemot Spring MVC, och från min synvinkel är den ganska rättvis. Jag har bara sett Spring MVC på avstånd, men inte blivit imponerad.

Det finns numera bara tre utvecklingsmiljöer kvar för Java: Eclipse, NetBeans och IntelliJ. (Sorry Oracle, men jag känner inte en människa som använder er IDE). Denna artikel utvärderar dem mot varandra på flera områden, och min slutsats är att IntelliJ är bäst, följt av NetBeans, medan Eclipse kommer sist, vilket inte förvånar mig. Det är inte helt lätt att avgöra vem totalvinnaren är, eftersom de har olika styrkor på olika områden, men jag ångrar inte de kronor jag lagt ut på min IntelliJ licens.

Ivar Jacobson, Pan-Wei Ng, och Ian Spence har just publicerat en ganska lång artikel i DDJ med namnet Enough of Processes: Let's Do Practices, Part I. Det är, förvånande nog, ett ganska ärligt erkännande att dagens processer för mjukvaruutveckling inte fungerar.

In the first installment of this two-part article, we examine the issues facing the current generation of processes and show why we have all had enough of them.

Ett ganska häpnadsväckande uttalande från skaparen av RUP! Artikeln räknar upp många anledningar till varför processer i dagens mening har problem, och presenterar sedan en teaser till något de kallar Practices, men väntar med att förklara vad de menar till den ännu opublicerade Part II av artikeln.

I någon mening är det kanske intressant vad de har i kikaren, men det verkar trots allt som om de egentligen inte vet vad de talar om.

The industry is not really getting any better at developing software

Really? Jag tycker Scrum, XP och TDD är väldigt tydliga och rejäla steg i rätt riktning.

Yahoo har släppt något de kallar Ext 1.0, där det medföljer en uppsättning exempel som är mycket snygga. Navigera ner i något av foldrarna och klicka på HTML filerna, så får ni se hur snyggt det går att göra Ajax-widgets. Här är några exempel.

Tobie Langel har skrivit en mycket instruktiv artikel (med det fyndiga namnet "A fistful of $$") för hur han hackade ihop JavaScript koden till auto-scrolling page navigation, så att texten auto-scrollar (istället för att bara hoppa) när man klickar på en länk som pekar till ett ankare på samma sida. Det enda man behöver göra är att lägga till hans JavaScript voodoo i headern, och off you go. Prova den här.

Tim O'Reilly har rört om i grytan där den semantiska webben sakta puttrar. Frågan är vilken väg som leder framåt. Är det med OWL och RDF, eller med hjälp av verktyg såsom Semantic MediaWiki eller startups såsom Freebase? Jag har en gång tittat in i en OWL fil, och måste säga att det avskräckte. Kan man inte ens få mig, som trots allt skrivit en hel del XSD, att vilja skriva OWL, ja då lär massorna knappast rusa till. Och om inte folk sluter upp i ganska stora skaror, ja då lyfter det inte.

Tim är skeptisk till Semantic MediaWiki, men jag tycker dock att det ser rätt elegant ut. Men Tim frågar, med rätta, varför man skulle vilja tagga upp sina texter på detta sätt om man inte kan se någon direkt fördel. Citat:

For example, as the wikipedia page on Semantic MediaWiki explains, an entry about Berlin might include the wikitext:

 ... the population is [[population:=3,993,933]]

resulting in the output text "the population is 3,993,933" and the hidden semantic tuple "'Berlin' 'has population' '3993933'".

It seems easy enough, but why hasn't this approach taken off? Because there's no immediate benefit to the user. He or she has to be committed to the goal of building hidden structure into the data. It's an extra task, undertaken for the benefit of others.

Nova Spivack är rätt pratig, men hans senaste blog är mycket tankeväckande. Hans spiel är, som vanligt, om den semantiska webben (Web 3.0). Den kommer, enligt honom, att ge oss intelligenta agenter i form av mjukvara som kan resonera sig fram till kunskap åt oss. Låter riktigt spännande. Är det här man ska försöka med ett startup?

MiniAjax är en ny mycket imponerande demo site med över 50 typiska Ajax widgets.