I juni kommer min kollega Jimmy Janlén och jag hålla kurs i deltagardrivet och upplevelsebaserat lärande. Vill vi hjälpa andra att upptäcka och praktisera sätt att skapa sant engagerande och lärande undervisning, presentationer och workshops. Kanske slipper ni då mina egen långa resa bort från katedern.
Så vitt jag minns det var jag 24, kanske 25 år. Jag och min vän Göran hade blivit inbjudna att hålla föredrag inför en större samling människor. Det hade jag aldrig gjort förut. Visst var jag van att prata inför andra människor, från seminarierna på universitetet till redaktionsmötena på vår lilla tidsskrift, men inte att hålla tal. Jag gjorde det som kändes säkrast. Jag skrev ett tal och läste sedan upp det.
Förutom att det tog jättelång tid att skriva talet, så kändes det inte bra att stå där och läsa rakt upp och ner. Visst försökte jag läsa med inlevelse och dramatik, ungefär som när man läser högt för barnen, men det kändes ändå inte bra. Höll inte åhörarna på att somna? Lärde de sig alls något? Det går att trollbinda en publik med högläsning, om man berättar en riktigt bra historia. Göran var bra på det, men inte jag. Något behövde jag göra annorlunda.