2010-2011 gjorde RPS en bra grej. De byggde ett system (Pust Java) som gjorde polisen mer effektiv. Poliserna fick datorer i sina bilar och kunde direkt registrera brott. Därmed behövde de inte åka in till stationen för att avrapportera lika ofta som med gamla systemet. Systemet var skräddarsytt för att ge hög användarnytta, och projektet blev en framgång. Pust Java blev finalist i CIO awards “project of the year 2011” och DN skrev en helsida “Polisen rapporterar betydligt snabbare med ny metod“. Systemet var inte perfekt, men en bra start. Poliserna sa att det var bättre än vad de hade innan, och folk var optimistiska inför systemets framtid.
Sedan hände något tragiskt. Istället för att vidareutveckla och kontinuerligt förbättra systemet, så valde ledningen att skapa ett nytt system från grunden (Pust Siebel) med undermålig teknik. Det blev ett fiasko. Ursinniga poliser klagade på att en avrapportering kunde ta flera timmar – “Pust Siebel gör en helt frustrerad och på gränsen till vansinnig!” – och saknade det gamla systemet. RPS hamnade i ett mediadrev. En poliskälla uppskattade samhällskostnaden till 10 miljarder kr!
Efter massiv kritik från både media, poliser, skyddsombudsmän och oberoende aktörer med insyn i projektet, beslutade RPS att lägga ner Pust Siebel. Nu är det allt fler som förespråkar att Pust Java återinförs
Varför spenderar en myndighet hundratals miljoner på att bygga något bra, för att sedan spendera ytterligare hundratals miljoner på att byta ut det mot något dåligt? Ännu värre: varför gör man detta trots att hela IT-avdelningen visste, och högljutt påpekade från början, att det nya systemet skulle bli sämre?
Syftet med denna artikel är att belysa och sprida lärdomarna, så andra företag och myndigheter slipper göra om liknande dyra misstag.