Anne Thomas Manes förklarade den 5:e januari SOA som dött, och ett flertal personer har inspekterat liket och godkänt dödsprotokollet. Själv är jag inte bland de närmast sörjande, och sörjer inte heller. Good riddance, som det heter. Tvingade mig själv för ett par år sedan att läsa en hel bok i ämnet för att försöka förstå vad som menades, och sedan dess har jag varje natt legat i fosterställning mellan kalla svettfuktiga lakan.
Det som skrämde mig mest var SOA Governance, som enligt den bok jag läste var en ofantlig överbyggnad på alla de services som ett företag skulle ha, och SOA Governance skulle naturligtvis i sig implementeras med SOA!
Andra har sagt att det är ett "A" för mycket i SOA, att man borde ha koncentrerat sig på Services, och inget annat. Bokstaven "A" luktar BDUF (Big Design Up Front).
Andra har kritiserat SOA att vara inkompatibelt med Agile. Jag tycker den diskussionen är intressant, men exempelvis Scott Ambler håller i kommentarerna inte med, utan tycker att de kan vara kompatibla om man jobbar på rätt sätt. Men jag tycker att fokuseringen på Services är rätt osund. Bokstaven "S" luktar YAGNI (You Ain’t Gonna Need It).
Sedan har vi Carlos Perez som hoppas på SOA 2.0, men frågan är om inte just den bokstavskombinationen har blivit radioaktiv, att man måste använda något annat. Min kollega Per Lundholm brukar säga att huvudfokuset för Agile är affärsvärde (Business Value), och det är kanske så man kan starta om hela denna debatt, genom att kalla det BVO(A). Hm, kanske inte ligger helt rätt i munnen.
Hear, hear!
Men, ack, monstret kommer tillbaka med ett nytt namn. Hur skall annars stora bolag tjäna pengar?
Ja, det är väl risk för att det kommer tillbaka med ett nytt namn. Vi får väl ha ögonen öppna och peka på kejsaren om han inte har några kläder.
Roligt att upptäcka att det finns andra än jag som har genomskådat SOA! För tre veckor sedan skrev jag nedanstående inlägg i vårt interna FC-system:
SOA – en religion
Jag har nu läst ut SOA-boken. Den var på 705 sidor. De 444 första sidorna innehöll bara allmänt blaj, som inte sade något egentligen. Sedan kom det mycket komplicerade sidor som handlade om XML Schema Definitions (XSD).
Därefter visade det sej att för att göra något som kan göras på tio rader kod i ett vanligt programmeringsspråk, så krävdes det i SOA ungefär tusen rader av komplicerad XML-kod.
Detta gör att jag misstänker att SOA egentligen är en religion, en sekt. SOA-prästerna går omkring i sina SOA-katedraler med sin SOA-liturgi, som är helt obegriplig för vanliga dödliga. Det gör att företagen satsar mångmiljonbelopp för att ta fram SOA-lösningar, som företagen då tror att de får det bästa möjliga systemet för.
Fast allt inom SAO kanske inte är dåligt. Det kanske finns vissa idéer som man kan ta tillvara, och göra enkla implementeringar av. Tex att använda sej av någon form av service-registrering. Fast troligen är det möjligt att göra någon form av standardiserade service-anrop, så att man slipper gå extravägen via service-registrering.
SOA är kejsarens nya kläder.