Hur många av er har inte läst om misslyckade projekt, som blivit mycket dyrare än planerat? Jag har svalt detta sätt att resonera, skakat på huvudet, och tänkt "Jaja, vilka kretiner". Men nyss pekade min kollega Mattias Skarin på ett mailinlägg av Roy Morien på en mailinglista med namnet scrumdevelopment (hur hinner han läsa allt?) som vände upp och ner på min hjärna. Jag har insett att det är helt befängt att sitta långt i förväg och planera in i minsta detalj hur ett projekt ska drivas under lång tid framöver, men samma sak måste rimligen även gälla för ett projekts budget!
Citat från Roy:
If a project substantially exceeds the budget, is that a project failure, or a budgetting failure?
Och:
Unfortunately, there are so many examples of ‘failed’ (exceeding the budget, exceeding the time, delivering unwanted and unuseable functionality) because of the emphasis on ‘up front’ prophecy, often called project estimating. When the Australian Customs Service spent $250 million on a $35 million project, and took 5 years to complete a 3 year project, and the outcome almost brought Australian international trade to its knees, one must ask the serious question ‘How the hell could that happen’? Perhaps if they had developed iteratively, with regular and frequent deliveries (giving the frequent opportunity for verification and validation of requirements, of functionality, of progress) then the cost may have been the same, the development period may have been the same, but the functionality may have been proven at every step, and the initial budgets demonstrated to be totally inadequate.
Mycket tankvärt, tycker jag.
Eller som Tom DeMarco skriver i Slack (mycket läsvärd och snabbläst bok f.ö.)
“A bad schedule is one that sets a date that is subsequently missed. That’s it. That’s the beginning and the end of how a schedule should be judged. If the date is missed, the schedule was wrong. It doesn’t matter why the date was missed. The purpose of the schedule was planning, not goal setting. Work that is not performed according to a plan invalidates the plan. the missed schedule indicts the planners, not the workers. Even if the workers are utterly incompetent, a plan that takes careful note of their inadequacies can help to minimize the damage. A plan that takes no account of realities is not just useless but dangerous.”
Jag skulle vilja hävda att detta resonemang gäller oavsett om det är tid eller budget som planeras. Och naturligtvis är vi agila flumhattar förhållandevis överens om att iterative leveranser hjälper oss justera vår plan och egentligen är vad “vattenfalls-folket” kallar “god riskhantering”.