“Rörelse trumfar stillasittande” är den första och viktigaste av de sex principerna för lärande från Sharon Bowmans bok “Using Brain Science to Make Training Stick”.  Att bli certifierad Training From the back of the Room lärare var en resa med många steg och moment. En av uppgifterna bestod av att göra en presentation. Jag valde

I juni kommer min kollega Jimmy Janlén och jag hålla kurs i deltagardrivet och upplevelsebaserat lärande. Vill vi hjälpa andra att upptäcka och praktisera sätt att skapa sant engagerande och lärande undervisning, presentationer och workshops. Kanske slipper ni då mina egen långa resa bort från katedern.

Så vitt jag minns det var jag 24, kanske 25 år. Jag och min vän Göran hade blivit inbjudna att hålla föredrag inför en större samling människor. Det hade jag aldrig gjort förut. Visst var jag van att prata inför andra människor, från seminarierna på universitetet till redaktionsmötena på vår lilla tidsskrift, men inte att hålla tal. Jag gjorde det som kändes säkrast. Jag skrev ett tal och läste sedan upp det.

Förutom att det tog jättelång tid att skriva talet, så kändes det inte bra att stå där och läsa rakt upp och ner. Visst försökte jag läsa med inlevelse och dramatik, ungefär som när man läser högt för barnen, men det kändes ändå inte bra. Höll inte åhörarna på att somna? Lärde de sig alls något? Det går att trollbinda en publik med högläsning, om man berättar en riktigt bra historia. Göran var bra på det, men inte jag. Något behövde jag göra annorlunda.

Continue reading

Finns nu i bokform på Leanpub

Detta är den femte posten i en serie om agil HR “from the trenches”.

Del 1: Continuous investment
Del 2: Lägg ner utvecklingssamtalen
Del 3: Lön är rättvis ersättning – inte belöning
Del 4: Släng titlarna
Del 5: Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1
Del 5: Kompetens i det dagliga arbetet, avsnitt 2
Del 6: Hitta rätt folk – släpp dem lös

Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1

Att vandra runt i gamla industriområden ger en märklig känsla av hur tillfälligt mycket är. I ena ögonblicket en plats full av meningsskapande aktivitet, i nästa, rostande maskiner i regnet.

I den yrkesvärld där jag varit verksam sedan slutet av 90-talet, nämligen mjukvarubranchen, är det en känsla som är lätt att känna igen när man arbetar med äldre kod. Ofta räcker det att gå tillbaka till något man själv skrivit för ett par år sedan för att få den där upplevelsen av något otidsenligt och främmande, som egentligen sedan länge borde vara övergivet. Den som inte kontinuerligt utvecklar sitt yrkeskunnande i denna bransch riskerar snabbt att bli likt en rostande maskin.
Continue reading