Finns nu i bokform på Leanpub

Detta är den fjärde posten i en serie om agil HR “from the trenches”.

Del 1: Continuous investment
Del 2: Lägg ner utvecklingssamtalen
Del 3: Lön är rättvis ersättning – inte belöning
Del 4: Släng titlarna
Del 5: Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1
Del 6: Hitta rätt folk – släpp dem lös

Släng titlarna

Låt oss börja med två okontroversiella påståenden: Företag bygger på vertikala hierarkier och horisontell specialisering Ok?

Låt oss ta det en gång till.

Företag är hierarkier. Jag skriver här medvetet företag och inte organisationer i största allmänhet. Huruvida organisationer måste vara hierarkiska låter jag nämligen vara en öppen fråga, men företag är hierarkier, per definition.

Det finns förvisso många olika teorier om varför företag finns, men i princip alla går ut på att förklara varför människor som utför aktiviteter på en marknad “väljer” att karva ut en bit av denna ekonomiska aktivitet och där slopa marknadsmekanismerna.

Huruvida skälet till detta är att det minskar transaktionskostnaderna, eller att det löser problem med så kallade externa effekter (marknadsmisslyckanden), eller för att det ökar effektiviteten i hantering av olika egendomar, eller för att det ger makt att hantera ekonomiskt överskott, eller att det helt enkelt ligger i den mänskliga naturen att dominera andra, spelat för vårt resonemang här ingen roll.

Poängen är att kärnan i företag är att någon (företagaren) skriver långsiktiga kontrakt med en eller flera (anställda) som avsäger sig vissa av sina friheter för att i stället bli företagarens agenter. Som en av pristagarna till Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne sammanfattar: Företagaren “försöker utforma avtal med agenterna som ska stimulera dem att öka hans vinst, och han kontrollerar deras prestationer”.

Eller som Henry Ford uttryckte det i lite mer klartext: “Jag tänker betala er tillräckligt mycket för att ni ska finna det värt att acceptera mina diktat i jobbet”.

Continue reading

Every organization needs to find it’s path, where to go next. Or it can choose just go “wherever” 🙂  But let’s imagine your want to grasp the state of your hope, dreams and future of your creative people to understand what opportunities to grasp and which to let go of. Let’s imagine you need to do that among a group of self going free radicals, working in different places that does not regularly meet. Wait- that sounds like Crisp 🙂  Let me share how we grasped our future vision.

Continue reading

Finns nu i bokform på Leanpub

Detta är den tredje posten i en serie om agil HR “from the trenches”.

Del 1: Continuous investment
Del 2: Lägg ner utvecklingssamtalen
Del 3: Lön är rättvis ersättning – inte belöning
Del 4: Släng titlarna
Del 5: Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1
Del 6: Hitta rätt folk – släpp dem lös

 Lön är rättvis ersättning – inte belöning

Så här är alltså läget: Vi har lagt ner utvecklingssamtalen och allt arbete sker i team där deltagarna tar gemensamt ansvar för sitt arbete och resultat. Då reser sig förstås frågan: hur sätter man lön i en sådan organisation? Ingen enskild prestation, ja, egentligen inte ens ett enskilt (synligt) ansvar finns ju att bedöma och ersätta eller belöna. Och inte heller har vi ett samtal där medarbetarna (lite i hemlighet) kan bedömas. Svårt läge.

Tyvärr är det värre än så.

Continue reading

Finns nu i bokform på Leanpub

Detta är den andra posten i en serie om agil HR “from the trenches”.

Del 1: Continuous investment
Del 2: Lägg ner utvecklingssamtalen
Del 3: Lön är rättvis ersättning – inte belöning
Del 4: Släng titlarna
Del 5: Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1
Del 6: Hitta rätt folk – släpp dem lös

Lägg ner utvecklingssamtalen

Första gången jag hörde någon på allvar utmana utvecklingssamtal var på ett seminarie med Jeff Sutherland (Scrums fader). Jag tror det var 2007 eller möjligen 2008. Jag hade då erfarenhet av att sitta i bägge ändarna av utvecklingssamtal.

Som medarbetare kunde jag inte minnas ett enda sådant utvecklingssamtal som verkligen varit meningsfullt. Några hade möjligen varit harmlösa och trevliga samtal, men åtminstone ett par av dem hade varit direkt demotiverande och framförallt minskat mitt förtroende för samtalspartnern: min chef.

Continue reading

I guess you have heard about T-shaped people, that is, people with deep skills within one or a few areas combined with some knowledge in many areas.

Now it’s time to introduce U-shaped teams. That is, teams that are balanced and where teammates are helping each other. It’s a team where you might have a bad day and are allowed to fail without causing consequences. It’s where the teammates help you get back to normal and what’s more make you feel comfortably included in the team. Your team becomes your safety net and it’s the place where you can dare to be vulnerable. U-shaped teams are also good for productivity since safety means productivity. *

Continue reading

Finns nu i bokform på Leanpub

“Software developers…principal work is human communication to organize the users’ expressions of needs into formal procedure” Tom DeMarco, Peopleware

Detta är den första posten i en serie om agil HR “from the trenches”.

Del 1: Continuous investment
Del 2: Lägg ner utvecklingssamtalen
Del 3: Lön är rättvis ersättning – inte belöning
Del 4: Släng titlarna
Del 5: Ny kunskap – ett gemensamt ansvar, avsnitt 1
Del 6: Hitta rätt folk – släpp dem lös
Del 7: Kontor – låt teamen bestämma
Del 8: Tidredovisning – och andra onödiga system
Del 9: Bortom agile – unmanagement

Continuous investment

Våren 2011 slutade jag med utvecklingssamtal. Jag var då utvecklingschef på ett produktföretag och hade som alla andra chefer i Sverige (och den anglosaxiska världen) ett årligt återkommande samtal med var och en av mina medarbetare där jag – det ingår ju i själva grundidén om utvecklingssamtal – skulle hjälpa dem att utveckla sig i sitt arbete.

Min tanke var att göra som jag så ofta gjort när det handlar om (agil) organisationsförändring: gör ett experiment, mer eller mindre i det tysta, och se hur det går. Nu är just utvecklingssamtal lite svåra att lägga ner i det tysta, och då inte bara för att jag pratade om det på Agila Sverige det året – det var ju inte ett så diskret sätt att göra det på – och inte heller för att det ju blir uppenbart för de som blir av med den enda chansen på året att utvecklas (ironi), men framförallt eftersom det just är en av de ganska få väldefinierade processer som företag normal har. För att lägga ner utvecklingssamtal måste man (oftast) prata åtminstone med HR (och antagligen med ledningsgruppen, så var det i varje fall i mitt fall).

Continue reading

A couple of months have passed since I wrote the post “Responsibility the Agile way” and I have refined it since then. Here is the new and more slim version:

1) I promise to look for improvements, both opportunities and problems.

2) I promise to participate in implementing the improvements. I will at least communicate the improvement possibilities I have found.

Continue reading

Building a well-functioning software delivery team is complicated. There are many factors to consider. Current team (if any), needed skills, available people, company politics etc.

There are some fundamentals that often (but not always) seem to work.

My fundamental principles for teams

• Static
• Cross-functional
• 5-9 people
• Co-located
• Dedicated team members (belong to only one team)

I find these principles to be a useful basis for discussion, when helping managers configure their teams.

The principles are goals, and one must realize that all cannot be achieved all of the time, nor instantly.

Continue reading

Lite i skymundan pågår något av en revolution inifrån i IT-branschen, och då särskilt i företag med många programmerare. På gräsrotskonferenser, i nätfora och i management-litteratur äger vår tids kanske mest avancerade och levande diskussion om hur man bäst organiserar arbete rum. Om det skriver jag i en längre essä om hur programmerarna visar vägen

In April this year we had Christopher Avery at Crisp giving his two days workshop Creating Result Based Teams. I read Christopher’s book about creating effective teams a few years ago which I found very inspiring and it was loaded with a lot of wisdom about working with teams. I was therefore very excited to

Septembernumret för tidskriften Personal och ledarskap har utvecklingssamtal som tema. Tidskriften är medlemstidning för Sveriges HR-förening och Sveriges ledande tidskrift inom personal och human resources. Inför numret blev jag intervjuad om den frågan eftersom jag som utvecklingschef på Atex Polopoly lade ner utvecklingssamtalen.

Artikeln finns här, men man måste man vara medlem för att komma åt den.

Eftersom texten är lite svår att komma åt bjuder jag på ett par citat från den, som inleds med ingressen:

Peter Antman, konsult på Crisp kallar utvecklingssamtal för ”Tjänstemännens tidsstudieman”. Som utvecklingschef tog han ett drastiskt grepp – och lade ner utvecklingssamtalet.

Continue reading

I am a teacher of Agile methodologies which means that I teach collective responsibility. I often get the response that ”everybody’s responsibility is no one’s responsibility”. To make everyone really take responsibility we need to define what we mean with responsibility the Agile way. Here is at least my version:

We are all responsible for contributing with our intelligence and senses for the best of the product and the process. We are also responsible doing what we have said we will do and being transparent with our progress.

If you think that is too fluffy, here comes more details about what I think Agile responsibility means:

Continue reading

While reading a blog post by my Crisp colleague Anders Laestadius I remembered a meeting type I tried a few years ago. We called it “Pomodoro meeting” since it was timeboxed to 25 minutes, just as the time management technique Pomodoro.

This is how it was conducted:

Continue reading

I got a number of questions recently in how we at Crisp work with changes. So I decided to write it down. Here’s how we think and coach change 🙂 Cheers /Mattias

Not long ago I met with a manager who during a discussion ruled out the possibility of success of a solution. I was a bit surprised and afterwards asked why that was not doable. It turned out one of the reasons was the managers fear the team would kick off with unrealistic expectations and leave 

I am currently working as a Scrum Master for multiple teams at Projectplace in Stockholm, Sweden. One of those teams is the Mobile Team. They are developing Action Boards for both iOS (iPad) and Android platforms. These Action Boards are also available in the Customer Preview of the Projectplace web service. Both Web Team and Mobile Team share the same API’s. The iPad app is planned to be released in 2-3 Sprints from now.
This case study can be written from many perspectives, but in this article I am going to focus on how we are working with the challenges of having a distributed Scrum team.

Continue reading

Every organization has its culture that you can see when you observe people at their daily work. This observed culture should be aligned with, or congruent to, the official organizational culture. In reality there is often a gap between the intended culture and the real observed one. For example, management might say that quality is above everything else, while pushing  to release new versions of low quality product riddled with defects. Or an organization touts its focus on learning and removing impediments, while the reality is the complete opposite. This post discusses the impact and importance of cultural alignment.

Continue reading

Continuous improvement is a central part of both agile and lean; it’s the way to increase the productivity and ensure that the organization delivers an ever increasing level of value to the customers and the organization. Lean is derived from Toyota and the Toyota Way, which has inspired a lot of companies in the western world in their quest to increase their productivity as well. But we often focuse on the techniques and practices and do not see the more fundamental parts of the Toyota system that enable their very high level of improvement each year.

I worked at a company that tried to implement the Toyota Way and reach the same level of continuous improvment with what I believe to be the wrong focus. My company estblished a goal to reach seven improvements per employee in average per year. A goal that was inspired from a report that stated that Toyota implemented 1,000,000 improvements per year, which of course, is very high. This is one of many aspects that show why Toyota has managed to grow they way they have done during the last 50 years.

Continue reading

Most companies today uses differentiated salaries for their employees. This is something that is in general considered to be the way it must be; the companies needs the system in order to attract and keep talent employees to secure future profits for the business. This was also my belief until a few years ago; I thought that companies should pay more to the ones that produce more value to the business. Even if I saw cases where I thought people got too big salary increases and others too low at the annual salary review, I believed that in the long run the salaries would reflect the true values of each employee.

But during the last few years I have started to think differently. I do not believe in differentiated salaries any more, at least not for knowledge work like product development. There is too much evidence that the system you need to have in order to enable salary reviews each year, is impeding the progress of the business and lowers its result and profit. Knowledge work is based around motivated employees that have the support and environment they need to be creative during their daily work. Appraisals system, which is needed to implement differentiated salaries, is demotivating for the employees instead, and is therefore working against the high performance of the organization. Also, differentiated salaries is created under the belief that it is external motivations that drive people to be high performers, but as Pink describes in his book, Drive, it is autonomy, mastery and purpose that motivates people, i.e. intrinsic aspects instead.

This is also like Dr. Deming says in his book Out of the Crisis:

Evaluation of performance, merit rating, or annual review… The idea of a merit rating is alluring. the sound of the words captivates the imagination: pay for what you get; get what you pay for; motivate people to do their best, for their own good. The effect is exactly the opposite of what the words promise

My own experiencealign to this as well, both as an employee and as a manager, where I personally have witnessed the negative effect the system has had on its people and the company.

Continue reading

I’ve been thinking lately about the effects of transparency and information on decision making. After observing situations like:

• Teams flooded with report requests
• Costly measurements requests, but without explanation of why they are requested
• Holding back decisions in wait for complete information (even though just enough information seems to be present)

I’ve have wondered if more information can actually delay your decision making and what is really required to make correct decisions.

In short: More options can actually impair your decision making (more likely for inexperienced people). Experienced people are more likely to make the right decisions even in situations with incomplete information.

Continue reading